in the ghetto
Har just kommit tillbaka fran ett av nairobis storsta slumomraden dar jag har besokt ett "drop in center". Det liknade ingenting jag har sett forut. I slummen finns det inga vagar, bara tusentals sma hus byggda av plat och lera. Det ligger sopor overallt som djur och manniskor graver i. Jag har aldrig sett sa mycket fattigdom i hela mitt liv. en helt obeskrivlig syn.
Nar jag gick i slummen och barn fick syn pa mig innifran skjulen sa ropade de "Mzungo, Mzungo!!" (Viting,viting!) och alla sprang ut for att kolla pa mig. Kande mig verkligen som en stor vit apa.
Jag fick folja med ut pa hembesok till HIV positiva KENWA medlemmar. Vi trangde oss fram genom de tranga sma sprickorna mellan husen och hoppade over vattenansamlingar och klattrade tillsist ner i ett hal dar det fanns ett platskjul, dar inne satt Elizabeth, hon var larare forut innan hon blev sjuk, nu bor hon tillsammans med sin syster i slummen. Hon far hjalp av KENWA och hon beskrev hur mycket battre hon hade blivit. Forut kunde hon inte ga ata eller prata, men nu madde hon mycket battre, och det tackade hon Gud for. Jag var den andra vita manniska hon sett nagonsin i hela sitt liv forutom en lakare i sin hemstad.
Sen kom vi till ett annat litet skjul dar vi motte Rosmarie. KENWA medarbetarna beskrev for mig att hon fortfarande fornekar att hon ar HIV positiv och att hon vagrar skaffa hjalp. Och det syntes, hon var extremt svag och sag valdigt sjuk ut. Hon hade tva barn, en bebis och en pojke pa kanske 6. Och nar jag satt dar i platskjulet och sag pa barnen som antagligen blir foraldralosa snart, sa kande jag mig valdigt maktlos.
Tredje hembesoket var till tva systrar, en hade en undernard bebis och den andra som var 13 ar hade blivit valdtagen samma natt. Det var det mest tragiska jag har sett. Men for mina tva kvinnliga medarbetare verkade det inte vara nagot speciellt.
Nar jag gick i slummen och barn fick syn pa mig innifran skjulen sa ropade de "Mzungo, Mzungo!!" (Viting,viting!) och alla sprang ut for att kolla pa mig. Kande mig verkligen som en stor vit apa.
Jag fick folja med ut pa hembesok till HIV positiva KENWA medlemmar. Vi trangde oss fram genom de tranga sma sprickorna mellan husen och hoppade over vattenansamlingar och klattrade tillsist ner i ett hal dar det fanns ett platskjul, dar inne satt Elizabeth, hon var larare forut innan hon blev sjuk, nu bor hon tillsammans med sin syster i slummen. Hon far hjalp av KENWA och hon beskrev hur mycket battre hon hade blivit. Forut kunde hon inte ga ata eller prata, men nu madde hon mycket battre, och det tackade hon Gud for. Jag var den andra vita manniska hon sett nagonsin i hela sitt liv forutom en lakare i sin hemstad.
Sen kom vi till ett annat litet skjul dar vi motte Rosmarie. KENWA medarbetarna beskrev for mig att hon fortfarande fornekar att hon ar HIV positiv och att hon vagrar skaffa hjalp. Och det syntes, hon var extremt svag och sag valdigt sjuk ut. Hon hade tva barn, en bebis och en pojke pa kanske 6. Och nar jag satt dar i platskjulet och sag pa barnen som antagligen blir foraldralosa snart, sa kande jag mig valdigt maktlos.
Tredje hembesoket var till tva systrar, en hade en undernard bebis och den andra som var 13 ar hade blivit valdtagen samma natt. Det var det mest tragiska jag har sett. Men for mina tva kvinnliga medarbetare verkade det inte vara nagot speciellt.
Kommentarer
Postat av: malin
ta det lugnt och vad du än gör nämn inte ordet albino i dom där områderna.. du vet vad som kan hända då.
Postat av: Pappa
Jag tror inte man kan förställa sej hur mycket man än vill hur det det är förrän man ser det med egna ögon som du gör. Jag såg slum när vi var i Brasilien, men det var från bilfönstret. Jag fick aldrig uppleva det som du gör, på nära håll. Sköt om dej och var försiktig.... Kram pappa
Postat av: Linnsan
min lilla viting, ser ut som att du börjat komma i ordning! Skönt, ta det lite lungt. Och uppdatera mer om dina romanser med mörka killar!! :)
Trackback
