Livet med en ryggsäck

...for livet med en ryggsack!

Darfor har vi nagra bekannelser som vi har hallit for oss sjalva men nu tanker avsloja..

1. Vilsna
Ja sa klart har vi ocksa hunnit ga vilsna, och sa klart i regnskogen. Det var pa en o i Bocas del toro nar vi skulle leta en strand. Vi hade fatt tips om en hajkstig till stranden som skulle ta ca 30 minuter. var guidebok varnar starkt for att ge sig ut pa egna hajker pa okand mark och okanda stigar utan guide eftersom det ar sa latt att ga vilse. Men vi tankte; "ah det har klarar vi, hur svart kan det vara?" Dessutom har ju sa manga andra turister klarat det aven fast man skulle over hela on. Sa vi borjade valdigt sjalvsakra att vandra.. Nar vi kom in i skogen fick vi borja med att ta av oss vara flip-flop for geggan gick till slut over knana pa oss. Det ska tillaggas att efter 10 minuter forsvann stigen och vi, lika sjalvsakra, borjade gora var egen stig genom den tata skogen och geggen som fortfrande sog fast oss i marken (garanterat kvicksand). Vi lyckades till sist ta oss ut pa en stig som delade sig i ca 10 andra sma stigar. Vi slumpade ut en, nu lite mindre sjalvsakra, och fick borja klattra genom taggtrad. Sedan borjade vi folja fotavtryck efter dom andra turisterna som sjalvklart gatt till stranden. Efter ca 30 minuter till kom vi pa att fotsparen kan tillhora vem som helst med tanke pa att de som bor pa on springer omkring och jobbar i skogen. Vi ger upp och tanker vanda, problemet var bara att nar vi vandrat i 30 minuter till inser vi att vi inte har nagon aning om vilken stig vi ska ta eller vart vi ar.. Vi kommer saklart langre och langre in i skogen och timmarna gar. Allt borjar kannas hopplost, grenarna och spindlar hanger overallt och vi gar barfoto med lera och skalbaggar upp till knana. Plotsligt ser Malin en spindel och varnar Victoria for att inte ga rakt in i den. Vi tittar lite narmare och ser att den ser EXAKT ut som en svarta ankan (som Malin har forskat om). Sjalvklart ska Malin vara och peta pa den.. For att gora en lang historia kort kan vi saga att vi tillsist kom hem och aldrig mer forsokte hajka till stranden. Vi holl aven det misslyckade hajkforsoket hemligt for resten av turisterna och hotellagaren och sa att vi tagit en liten promenad... Vi vet inte men at vi hade lera over hela kroppen, kvistar och spindlar i haret och var helt svettiga kanske avslojade oss...

 

2. Matvanor
Vi har inte alltis haft dom basta matvanorna. Inte nog med att vi lagat pasta med tomatsas varje gang vi har lagat mat (vilket anda ar 80% av middagsintaget) sa har vi aven levt pa Oreos. Vi hade en period pa 3 dagar pa corn island dar vi ENBART at oreos, inget annat, och det var ca 48 oreos i ett paket som vi latt kunde smalla i oss pa en dag (kanske en borjan till var viktuppgang). Nar vi sedan bytte till lilla corn island och var less pa oreos bytte vi till snickers. Sa nu langtar vi till den svenska maten och alla gosaker ni kommer mata oss med nar vi kommer hem! 

3. Sjostjarnestranden
Aven detta ett evig sokande efter en strand. Stranden Playa de las estrellas (stjarstranden) var for oss omojlig att hitta. Vi kunde inte forsta vart den var och efter 3 dagars sokande forstod vi att Stjarstranden maste vara den ratta. Den har stranden lyckades vi alltsa hitta.








4. Styggelser
Under Hela resan har vi sett hemska ut. Inte nog med att vara ogonfransar och ogonbryn forsvann helt efter tre veckor och vi da sag ut som albinosar som barnen blev radda for, vi har dessutom inte sminkat oss pa hela resan, gatt i slitna klader och valdigt sallan borstat haret och duschat (ibland kan det ha gatt en vecka mellan duscharna, men efter paradise farm blev vi lite battre med duschandet eftersom vi da traffade manniskor). Vi har ocksa fatt mangder med myggbett som vi saklart inte kunnat halla oss fran att klia sonder. Detta har gjort sa att vi nu har arr over hela kroppen. Nu har Malin ocksa ganska hariga ben (ackligt). Darfor ska vi imorgon unna oss manikyr, pedikyr och kanske massage sa vi kanske ser lite fraschare ut nar vi kommer till sverige. Pa grund av stark sol har aven vart har tagit stor skada! Ulrika, Victoria behover en klipptid snarast!!! Detta har even orsakat en del branningar! Stor del av tiden har vi gatt runt och varit knallroda. Malin har aven lyckats fa andra gradens brannskada i ansiktet med blasor och uppsvullnad, detta var tyvarr i ansiktet sa Malin kunde inte visa sig ute pa tva dagar (detta var under oreos perioden). Kort finns, pa bade brannan och brannskadan, men dom haller vi for oss sjalva..

Aven restan av vara missoden och hemligheter (for det finns manga) haller vi for oss sjalva... Locket pa.

Imorgon ar var sista hel-dag har. Vi har lite latt panik och haller redan pa att forbereda oss mentalt for hemresan. Vi kan inte riktigt acceptera att livet med en ryggsack snart ar slut (eller iallafall tar en liten paus). Men trots att vi haft manga missoden och vara svara/jobbiga stunder har det varit den basta resan vi har gjort. Vi angrar INGET!

 

 

 

3:e gangen vi ar pa det har hostelet i Panama city nu. Dom borjar kanna igen oss! Sakert inte bara har utan aven pa albrook mall och i staden! Men snart satter vi oss pa en 15 timmarsbuss tillbaka till Costa rica sa da slipper dom oss! eller den gar inte forrens 11 nagongang ikvall sa det blir nog en lugn resa, forhoppningsvis med mycket sovande, Vickan som plats-granne och mammas nya kille som Victoria laddat hem pa mp3 igen! Men innan det ska vi ta en sista svang pa Albrook mall, lyssna pa lite spansk julmusik och kanske ata nagot gott pa ett av alla matstallen som finns innan vi beger oss.

Igar kom vi hem fran en 4 dagars tripp fran playa el palmar som ligger 1-2 timmar utanfor Panama city. Vi lamnade alla saker utom en cabinvaska (pungen) pa hostelet, hoppade pa en buss och for ivag for att jobba pa brannan ett tag. Jag vet inte riktigt hur vi lyckades med det men vi fick iallafall sola och bada en del. Nar vi forst kom dit var det anda vi sag en liten sandplatt och borjade fundera pa om det verkligen var stranden. Vi gick hem och la oss och pa morgonen nar vi kom tillbaka hade vattnet sjunkit undan ca 100 meter och stranden var plotsligt enorm. Haftigt att det ar manen som gor det! Hade inte spelat nagon roll om det bara var den lilla sandplatten vi sag forst heller for vi var praktiskt taget ensamma anda, med undantag fran 3 runda, vita barn som sprang omkring.

Om en vecka och 5 timmar sitter vi pa Umea flygplats om inget gar fel. Och forhoppningsvis haller vara cabinvaskor mattet och ar dar med oss. Annars overvager jag starkt att skippa hemresan. Stannar pungen, stannar jag. Vickan ar nog inte sa svarovertalad heller... ingen av oss vill komma hem till -16 grader och 2 timmar sol per dag. Tur att det finns andra saker hemma i Sverige som lockar!

ville bara ha med Vickans lilla replik nar 2 bevapnade militarpoliser pa motorcykel med sirenerna i full gang kommer efter var taxi, vikar oss at sidan och stannar bredvid oss. Saklart var det inte oss dom ville at men hela situationen var ratt komisk, paniken i Vickans ogon, min tanke ¨jaha, da blir det haktet¨ utan att vi egentligen har gjort natt. Jag vet inte men varje gang vi ser en polis eller militar hoppar mitt hjarta upp i halsgropen. Kan det vara for att vi har hort att polisen ar dom man kan lite minst pa. Att dom hjalpte oss fran att bli ranade gjorde tyvarr inte dom mer palitliga, inte heller nar dom fragade om Vickans nummer efter hjaltedadet...

Nu har vi iallafall tagit oss tillbaka till Panamacity fran San Blas dar vi har varit nastan en vecka. Tank er alla dom har palmbilderna med knallblatt hav som brukar visas i resekataloger och pa internet. Precis sa sag det ut pa on vi hamnade! Frank´s o (Frank var agaren, en liten glad gubbe). On var nog inte storre an... ja jag vet inte men det tog nog inte mer an 5 minuter att ga runt den. Det fanns nagra stugor och ett mat-hus dar vi fick frukost, lunch och middag som serverades av indiankvinnor i fargglada klader och med massa smycken. Det bodde tva familjer pa on och dom tre sista dagarna ville till och med vadret vara pa var sida! Havet var knallblatt och vi fick, till en borjan, bo sjalva i en halmhydda med palmblad som tak. Jag gjorde sjalvklart misstaget att valja barnsangen med ett for kort lakan men det gick lika bra anda. Bade jag och vickan utsattes for vatten-dropp nar det var regnstorm (varje natt). Man vad kan man begara av palmtak. Efter nagra dagar fick vi rumskompisar, tyvarr kan jag inte pasta att vi tyckte om dom efter tre natter dar dom holl oss vaken hela natterna av olika anledningar. Men allt kan inte bli som man vill! Sa under 6 dagar kan man saga att vi gjorde absolut ingenting forutom att ligga pa stranden, bada, lasa och ata. Helt underbart!